Kristin, Måna och Åskar

Sådär. Då är lillpigan hemma. Efter min korta matpaus kom hon springade efter grusvägen som jag körde efter för att ta mig så nära ståndskallet som möjligt. Hon var jättetrött. Det blev ganska precis fem timmar!

Det var rätt spännande när jag innan det blev mörkt smög mig på ståndet. Efter att så tyst som möjligt smygit mot ståndet i ett riktigt buskigt parti stod jag plötsligt öga mot öga med älgen. Som minst kanske det skiljde 15 meter emellan oss. Om jag ska vara helt ärlig var det ganska otäckt ibland då älgkon gjorde anfall mot hunden, nästa gång kanske det hade varit emot mig. Det var till och med så otäckt att jag inte vågade röra mig en millimeter, vilket var ganska jobbigt eftersom det var ca 7 minus grader, vilket jag absolut inte var klädd för. Men sen när älgen traskade iväg en bit och hon var ungefär trettio meter ifrån mig insåg jag att hon inte brydde sig ett dugg om mig eftersom jag svarade i telefon utan att hon brydde sig för fem öre.

Gud vad mäktiga dom är! man blir helt stum när man står så nära ett så stort och präktigt djur! Inte är det konstigt att jag tycker att älgar är ett av dom vackraste djuren som finns!

Kul också att Måna visar att hon kan och vill. Jag blir så glad och stolt när hon visar att hon förstår vad hon ska göra. Nyss var hon bara en liten valp och nu står hon i fem timmar och skäller älg utan att ge sig! Mycket imponerande! Förhoppningsvis ska vi hinna hitta någon till älg innan snön kommer...
Men det där med inkallning är något vi måste träna, vet bara inte riktigt hur jag ska gå till väga..
Någon som har några tips?

Tyvärr hade jag inte med mig någon kamera idag så jag fick bara några dåliga bilder och filmer med telefonen. Sen åkte jag faktiskt hem och hämtade videokameran med självklart tod batterierna slut efter tre minuter, typiskt!! 

Lägger in en filmsnutt från idag senare...